tisdag 14 september 2010

Domare döms

Hörde på nyheterna idag om en domare vid Ångermanlands tingsrätt som riskerar avsked för att han inte blivit klar med domarna i tid. 22 gånger har han visst varit försenad. Vad skönt, tänkte jag att det inte rörde sig om sexualbrott i alla fall. För en gångs skull...

söndag 12 september 2010

Varför har hästar så sorgsna ögon

Finns det några djur som får moderskänslor när de ser ungar av en annan art, frågade min dotter.


Nej, jag tror inte det, om det inte är så att djuret kanske har förlorat sin egen unge. Fast en gång hade jag en hund som lät en kattunge snutta på henne när hon var skendräktig. Men jag tror inte hon hade låtit kattungen snutta om hon ej varit skendräktig. (Kanske är moderskänslan bara ett utslag av egoism?)

Men hur var det med hästen vi hade, fortsatte då min dotter. Hur kom det sig att hon lät mig, som bara var ett litet barn då, borsta henne och vara inne i spiltan utan att hon rörde en fena. Men när du höll på med henne både sparkade och bet hon.

Jag tror inte att det var moderskänslor hon gav uttryck för då. Kanske hon bara förstod att du var liten och att man skulle vara försiktig med dig. Kanske det var så att hon inte kände något hot från dig. Du begärde ju inget av henne, medan jag ville få henne att göra en massa saker som hon uppenbarligen inte gillade, eftersom att hon både bet och sparkade åt mig.
Hästar är intelligenta djur. Kanske är de mer intelligenta än vi människor, eftersom de kan använda både sin kunskap och sin instinkt. Vi människor använder ju oftast bara vår kunskap. Instinkten har vi tappat på vägen genom årtusendena. Vi har också svårt att omvandla vår kunskap till visdom. Annars hade ju det varit intelligent att göra.

( Plötsligt känner jag att jag saknar en häst i mitt liv. Jag tror att jag behöver en häst att prata med då och då. Men tyvärr både kostar de för mycket och tar för mycket tid. Att rida en gång i veckan på en ridskola skulle inte ge mig något. Nej, jag behöver en häst att sköta om och att prata med.)

Tillbaka till moderskänslorna. Varför tänker jag att moderskänslan bara är ett utslag av egoism? Tjaa, varför skaffar man barn? För barnets skull eller för sin egen skull? Varför gör vissa allt, nästan, för att bli gravida, när det finns miljontals barn i världen som inte har några föräldrar och som så förtvivlat behöver en mamma och pappa? Visst finns det människor som adopterar, men det är oftast inte det första man tänker på när man planerar att skaffa sig barn. Först och främst vill de flesta ha ett eget barn som legat i min egen mage.
Nu kom jag på en till sak varför moderskänslan bara är egoistisk. Tänk på hur vissa hundraser ser ut. Det är ingen slump att till exempel mopsen har stort, runt huvud och stora ögon. Den är framavlad att se ut så, eftersom den då påminner om en bebis, och på så sätt framkallar våra moderskänslor. Att hunden sedan kan ha svårigheter med att andas eller att föda sina valpar på naturligt sätt är ju inte så viktigt för oss människor. Huvudsaken är att den är söt och har förmåga att plocka fram våra moderkänslor.

tisdag 7 september 2010

Tid för annat

 Varför skall man hela tiden sträva efter att ha tid för annat? Varför är det så dåligt att ha tid med det man just håller på med, och vad är det för annat som är så roligt och viktigt att jag hela tiden måste se till att ha tid med det?

onsdag 1 september 2010

Killmilen till förmån för Pakistan

Jag tänkte mig att en kollega skulle springa killmilen idag på morgonen. Vi andra kunde hjälpa honom med hans morgonjobb, och skicka med honom en slant från oss att lägga i bössan. Men det var ingen som nappade på min idé. Egentligen borde jag ha förstått det eftersom solidaritet och omtanke oftast inte räcker längre än till kommungränsen.


I måndags regnade det en stund. På den lilla stunden blev vår gata översvämmad. Förra gången, för några veckor sedan, när vi hade ett sådant skyfall fick min syster sin källare översvämmad. Tänk så fort det kan gå. Man kan ju bara tänka sig hur det skulle bli om det regnade så i flera veckor som det gjort i Pakistan.

söndag 29 augusti 2010

Äntligen söndag

Söndag är veckans bästa dag. Då kan jag ägna mig åt det jag tycker allra bäst om, nämligen planera. Jag palnerar veckans mat, veckans inköp, vilka pass jag ska gå på Friskis och svettis mm. Oftast faller min planering platt redan på måndagförmiddag, eftersom jag allt som ofta bortser från att ta med människorna i min omgivning i min planering. Men det gör inget, jag kan ju alltid planera om.

lördag 28 augusti 2010

Att läsa

På radion berättade någon att de böcker som gick bäst hem hos fångarna på Guantanamofängelset var fantasy, Harry Potter och Twilightserien. Det är lite lustigt att tänka sig att stora, starka, farliga män sitter och läser dessa böcker. Fast det kanske inte är så konstigt ändå. Har man inte läst så mycket tidigare börjar man antagligen med det som är lättast. Det finns väl en orsak till att man läser Max-böcker och inte Strindberg för små barn.


När jag var barn fick man inte läsa vilka böcker man ville. Åtminstone inte om biblioteket fick bestämma. Jag var en hästtjej och gillade att läsa hästböcker. Dessa kunde jag inte få tag på på biblioteket. Så kallade flickböcker fanns inte där. Överhuvudtaget var det svårt att hitta böcker som man tyckte om på biblioteket. Nu tror jag att även de har förstått att läsning handlar om mognad. Man måste gå igenom vissa stadier innan man kommer fram till de böcker som kallas bra litteratur. Det var för övrigt mycket som var fel när jag var barn. Förutom att det fanns böcker som var dåliga att läsa fanns det musik som inte var värd att lyssna på. T ex ABBA. Jag gillade dem, men fick göra det i smyg. Jag var nog ganska ”fel” när jag var barn. Jag gillade fel böcker, fel musik och fel mat. Jag tycket inte om mjölk eller mammas mat. Att vara fel var något jag levde med varje dag. Trots att jag visste om det och kände omgivningens ogillande blickar höll jag fast vid mina fel. Jag var inte stolt över dem, tvärtom kände jag mick dålig och skamfylld. Men vad skulle jag göra? Kanske inte så konstigt att jag fortfarande känner mig fel och har svårt att säga vad jag egentligen tycker och känner inför andra? Jag hoppas verkligen att jag inte överfört mina skamkänslor till mina egna barn. Jag hoppas att de förstår att jag älskar dem för vad de är och inte för vad de gör.

Tillbaka till böckerna. Nu för tiden läser jag inte hästböcker eller annan lättsmält litteratur. Jag har passerat det stadiet. Jag vet inte om jag läser ”rätt” böcker, men för mig känns de rätt eftersom jag tycker om de flesta böcker jag läser. För mig är språket nästan viktigare än innehållet. En vän tipsade mig om att läsa Camilla Läckbergs böcker. Min syster som läser mycket deckare, sa att de var som att läsa en skoluppsats. Då lät jag hennes böcker vara. Jag har svårt för deckare. Inte ens Jo Nesbo tycker jag om. Jag gillar inte när människor är antingen onda eller goda eftersom människor inte är antingen onda eller goda för det mesta. Människor är ju både och. Det är det som fascinerar mig och som gör att det är roligt att möta andra människor.