Jag tänkte mig att en kollega skulle springa killmilen idag på morgonen. Vi andra kunde hjälpa honom med hans morgonjobb, och skicka med honom en slant från oss att lägga i bössan. Men det var ingen som nappade på min idé. Egentligen borde jag ha förstått det eftersom solidaritet och omtanke oftast inte räcker längre än till kommungränsen.
I måndags regnade det en stund. På den lilla stunden blev vår gata översvämmad. Förra gången, för några veckor sedan, när vi hade ett sådant skyfall fick min syster sin källare översvämmad. Tänk så fort det kan gå. Man kan ju bara tänka sig hur det skulle bli om det regnade så i flera veckor som det gjort i Pakistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar